Planterad vid vatten

Och tacka alltid vår Gud och Far för allt i vår Herre Jesu Kristi namn. Ef. 5:20

Tacka. För allt. Alltid. Här finns en hemlighet. En nyckel. Något som möjliggör. Ett grundläggande förhållningssätt. Grunden för resten. Jag anar något, men är som ett trilskande barn vid tandborstningen. Vet att det är bra, men annat tar allt fokus.

Tacka. För allt. Alltid. Även när vi är i svåra situationer. Vi förstår kanske inte varför det behöver hända, men han är med oss. I stormens öga. Då blir vårt tack en proklamation ‒ något som sträcker sig framåt, tills vi tillsammans med honom har kommit igenom.

Tack Gud, för att du gång på gång påminner om vikten av att tacka. Att tacksägelsen riktar min blick på dig.