Planterad vid vatten

Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu väntar mig rättfärdighetens segerkrans. 2. Tim. 4:7

Paulus skrev till Timoteus att ”tiden för mitt uppbrott är inne” (v 6). Gud hade viskat i hans öra och förberett honom. Han såg fram emot dagen då han skulle få ta emot rättfärdighetens segerkrans. Först måste han igenom kall vinter i fängelsehålan och frågade därför efter sin mantel, pergamentrullar med Guds ord och sällskap av Timoteus. Värme, Guds ord och sällskap ‒ livets basbehov. De flesta hade övergivit honom. Det var förenat med stora risker att besöka honom i slutet av hans fångenskap under kejsare Neros förföljelse av kristna.

Jag har alltid haft svårt att förstå varför Gud tillät att Paulus blev begränsad genom flera fängelsevistelser. Speciellt den sista. Samtidigt rimmar det med att Gud inte alltid förhindrar tuffa livssituationer. Han kan också använda dem. I Världen idag (årgång 24 nr 102) läste jag en intervju med 100-årsjubilaren Josef Gustafsson. Hans hälsa är god och han är tacksam. Under livet har han mist två av tre barn i vuxen ålder på grund av sjukdom. Strax efter att andra barnet gick bort dog hans fru. Han säger i intervjun: ”Det var tufft. Men mitt i detta har Herren varit med. Jag har aldrig frågat Gud varför ‒ man får ändå inget svar på det. Och jag har fått den kraft jag behöver.”

Vi kommer att få svar tillsammans med segerkransen. Nu är det omöjligt att förstå varför en närstående ska ryckas bort eller behöva lida. Eller vi själva. Det är en stor risk att det skapar en bitterhet mot Gud. Här kommer ärligheten in. Vi får utgjuta våra hjärtan till Gud. Men svaret på varför kommer vi troligen få vänta på. Precis som Josef sa i artikeln är Gud med oss. Det kommer att märkas på olika sätt. Vissa saker ser vi klarare efteråt. Ge inte upp. Du går inte ensam.

Ur Jes. 43: 1‒3: Var inte rädd, för jag har återlöst dig, jag har kallat dig vid namn, du är min. Om du går genom vatten är jag med dig, eller strömmar så ska de inte dränka dig. Om du går genom eld ska du inte bli svedd, lågan ska inte bränna dig.

Tack för att du bär mig, och den jag tänker på, genom det som är så svårt.