Du känner mig
Psaltaren 139
Du rannsakar mig och känner mig. Om jag sitter eller står vet du det, du förstår mina tankar fjärran ifrån. Om jag går eller ligger ser du det, med alla mina vägar är du förtrogen. Innan ordet är på min tunga vet du, Herre, allt om det. Ps 139: 1 ‒ 4
Hur är läget? En bra fråga som många gånger bara används som en hälsning. Den som frågar förväntar sig ett kort svar: ”Det är bra, och du?” På engelska lär vi oss: ”Fine thank you, and you?” Puh, då har vi klarat av att hälsa artigt, men hur vi har det, vet vi inte.
Vilken skillnad när samma fråga ställs av en vän som verkligen vet vad vi går igenom. Som stöttar i bön, är bollplank och kanske hjälper till praktiskt. När samma fråga ställs kan man svara väldigt kort, för det rymmer ändå hela situationen. Våra blickar möts ‒ ett verkligt möte. En sådan vän är något att be om, om du saknar det.
Jag ber allt oftare ”Tack gode Gud, för att du vet precis hur jag har det.” Tidigare i mitt liv kanske jag inte var så säker på det. Jo, i teorin förstås, men i praktiken? Nu blir det en tackbön som innefattar allt. När jag inte förstår mig själv, blir bönen ännu viktigare. Han förstår mig så mycket bättre. Självklart ska jag också sätta ord på min situation, men ibland kan jag få vila i att Gud vet precis hur jag har det och vad jag behöver.
Tack Gud, för att du vet precis hur jag har det just nu.