Följ mig
Luk. 5:27–32
När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sa till honom: ”Följ mig!” Då lämnade Levi allt och steg upp och följde honom. Luk. 5:27
Ett livsavgörande ögonblick minst sagt. ”Följ mig!” Levi, eller Matteus som var hans tilltalsnamn, hade nog sett Jesus tidigare. Lyssnat till hans undervisning och blivit berörd. Djupt berörd. Det visste Jesus. Han höll på att sätta ihop ett team. Just Matteus behövdes på sitt särskilda sätt. Kanske för att folk skulle förstå, att om till och med en tullindrivare kan bli en lärjunge till Jesus, kanske jag också duger?
Underbart att läsa att Matteus ställde till med fest! Han ville fira att han gjort ett livsavgörande val. Kanske förstod han ännu inte vad det skulle innebära. Men glädjen visste inga gränser. Hans vänner, som fariséerna klassade som syndare, var välkomna tillsammans med Jesus och hans lärjungar.
Fariséerna kritik lät inte vänta på sig. Deras Messias skulle förstå skillnaden mellan syndare och laglydiga människor. Denne Jesus gjorde det helt klart inte. Varför? De fick ett svar som rymmer så mycket: ”Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga till omvändelse utan syndare.”
Kris leder till Kristus.
Jesus, tack för att du kallat även mig. Jag vill gå så tätt intill dig att jag hör dina andetag och din röst. Dra mig närmare dig!