”Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?” Jesus sa till honom: ”Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju." Matt. 18:21–22

Att förlåta ett oräkneligt antal gånger. För att vi själva har blivit förlåtna. Ibland tar det emot och känns som ord utan täckning. Men när vi försöker visar vi vår vilja, och då börjar en förlåtelseprocess ta form. Den kan se olika ut. Gud vet exakt hur sårad du har blivit och vill hela dig – direkt eller steg för steg. Rörelsen är framåt, inte bakåt, och inte stillastående vid såren.

Lärjungarna ville ha en regel. Sju gånger borde väl räcka. Någon måtta får det vara. ”Du ser ju vad han gör mot mig.” Men den som förlåter 7 × 70 gånger har för länge sedan tappat räkningen och lever i förlåtelse. Vilken skillnad.

Lätt? Nej. Vi klarar det inte i egen kraft. Vi får be om hjälp – varje gång, och för den som gör eller gjort det svåra mot oss. Och för oss själva. Det glömmer vi så lätt. Vi bär på många stora och små besvikelser över oss själva, och de tynger i bagaget. Upp med dem i ljuset.

Gud, hjälp mig att i hjärtat förstå hur vikten av förlåtelse är. Även för små saker som bara ger mindre skavsår. Hjälp mig att bli medveten om besvikelser som jag tänker om mig själv. De ska upp i förlåtelsens ljus.