Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta, förlita dig inte på ditt förstånd. Räkna med honom på alla dina vägar, så ska han ska jämna dina stigar. Ord 3:5 ‒ 6

Gud hade upplyst Paulus om att den kommande sjöresan skulle innebära skada och stor förlust ‒ inte bara av last utan också av liv. Men officeren, som skulle föra Paulus till kejsaren i Rom, litade mer på styrmannen och skeppsägaren än på Paulus varning.

Det är lätt att känna igen sig. När allt tyder på att ett beslut är rätt utifrån andras erfarenhet, forskning, fakta, AI … då känns det tryggt att följa rekommendationerna. Men när ett tilltal från Gud, antingen inifrån eller genom någon annan, går tvärs emot det som verkar klokt, då står vi inför ett utmanande val. Om vi är osäkra får vi stanna upp, be Gud om bekräftelse och vänta tills vi säkrare förstår vad som är Guds väg. Han ser så mycket större och längre än någon människa kan göra.

Jag undrar hur Paulus kände sig när han gick ombord och visste att en oerhört tuff resa låg framför. Han visste att han skulle nå Rom på något sätt ‒ men hur? Kanske fick han luta sig mot sina egna ord från brevet till romarna (8:28): ”Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut.” Så blev det också för dem som valde att lyssna på Paulus. Gud sände en ängel som gav Paulus ett klart besked: Gud skulle rädda alla som seglade med honom.

Jag tror att Gud ger oss flera chanser att hitta rätt väg. I det stora och i mindre valsituationer, om vi ber om lyhördhet och ledning och vågar lita på att han är den som ser helheten.

Gud, tack för att du inte ger upp när jag väljer det som är bäst utifrån ett mänskligt perspektiv trots att jag vet att du har ett större perspektiv. Jag ber att du ska göra mig alltmer lyhörd och följa dina råd.