För om detta är människors påhitt eller verk, rinner det ut i sanden. Men är det av Gud, kan ni inte slå ner dem. Det skulle kunna visa sig att ni kämpar mot Gud. Ur Apg 5:38

Många goda satsningar, aktiviteter och projekt rinner ut i sanden när oväntat motstånd dyker upp. De som lovat stötta försvinner, osämja uppstår eller kraften tar slut. Då kommer frågan smygande: Var det bara vårt eget påhitt? Eller är satsningen högintressant för den onde att stoppa?

Jag minns när jag för några år sedan var ledare på församlingens första alphakurs. Första kvällen kom många, och allt kändes hoppfullt. Inför den andra träffen började avhoppen droppa in. Några skulle resa bort i flera veckor, andra hade inte förstått att kursen sträckte sig över tio tillfällen och så vidare. Den ansvarige tappade modet och ville ställa in. Helt ärligt kände jag först en lättnad över att få en extra ledig kväll. Sedan reste sig en kampvilja inom mig och min väninna. Vi genomförde kursen ‒ den första i raden av kurser som betytt mycket för många.

Motstånd får oss lätt att tvivla. Låt tvivlet bli en bön: Gud, vad är av dig? Vad är bara mitt? Ska vi fortsätta framåt? Hitta en annan väg mot samma mål? Vänta till rätt tid? Eller släppa taget och låta något nytt växa fram? Ta tid att lyssna. Är det av Gud, kan inget slå ner oss.

Gud, tack för att du kommer att visa mig vägen framåt eller en annan väg. Hjälp mig att lyssna in din ledning.