Hoppas
Rom. 8:18–39
Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt. Rom. 8:25
Du befinner dig på en tågperrong. Checkar att det står rätt destination, tågnummer och avgångstid. Så rasslar det i högtalarna. Tåget är försenat på grund av signalfel. Åh, nej! Hur ska det nu gå? Bara att vänta.
Att vänta kan vara förtärande, frustrerande, oroligt och segt. Det är lätt att tappa hoppet – hopp om att ”allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut” (Rom. 8:28). Det är också lätt att känna sig övergiven. Då behöver vi varandra. Vi behöver förståelse och hjälp att andas hopp. Så viktigt att stå tillsammans. Om du saknar ett sådant stöd – be om det. Hörde nyligen om två kristna kvinnor som på var sitt håll bad om en kristen väninna. De fick vänta ett tag, men nu har de daglig kontakt och ett gemensamt uppdrag.
”Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss” (Rom 8:31).
Gud, tack för att du gjort en matsäck som räcker under den långa väntan. Tack för din oändliga omsorg.