Klippan
Psaltaren 40
Jag väntade och väntade på Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop. Ps. 40:2
Jag väntade och väntade skriver David i vad han beskriver som fördärvets grop, i den djupa dyn. Det är en bra bild för när vi sitter fast i en situation där vi behöver konkret hjälp.
I vers 16 står det om de som önskar David ont: ”Låt dem häpna av skam, de som säger till mig: Haha, haha!” Visst är det lätt att höra hånskratt när väntan blir lång och man börjar tvivla på att Gud verkligen förbereder en lösning på problemet.
Mitt i gropen är det svårt att sjunga lovsång. Men om vi gör det blir gropen så mycket ljusare. Vi kommer högre upp och kan ana ljuset som ska komma. För att kunna göra det kan vi behöva draghjälp. Gud vill att vi ska vara starkt sammanlänkade med varandra. Sluta att säga att allt är bra när det inte är det. Du behöver inte dra hela storyn och beskriva varje detalj i gropen om det inte finns tid och plats för det. Men säg kort att "jag står i en situation nu som är tuff och det är svårt att vänta. Du får gärna be för mig". Kanske har andra märkt att du inte är dig själv och trott att det beror på andra saker. Istället blir de inbjudna att stötta.
David väntade inte förgäves för Gud hörde hans rop och drog honom upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn. Fortsättningen är fantastisk: ”Han ställde mina fötter på klippan och gjorde mina steg fasta, han lade en ny sång i min mun, en lovsång till vår Gud.”
Gud, du vet vilka gropar jag tänker på. Mina och mina vänners. Där vi väntar och ber. Väntar och ber. Tappar hoppet, försöker proklamera dina löften, men fortsatt i väntan. Kom snart med din hjälp där du drar oss upp ur gropen och ställer våra fötter på klippan.