Planterad vid vatten

Om jag måste berömma mig, vill jag berömma mig av min svaghet. 2 Kor. 11:30

Gång på gång återkommer Paulus i sitt andra brev till korintierna att han är mer stolt över sin svaghet än alla sina andra meriter. När jag tänker på mina svagheter, att jag oroar mig för lätt, tänker för mycket, inte orkar det jag vill, är det inte annat än negativt. Kan mina olika svagheter bli till styrka? Hur i så fall?

Jag tror det handlar om att kunna be om hjälp. Gud kan hjälpa direkt eller gå ”omvägen” via dem i vår närhet. Då lever inte längre kroppens delar isolerade, utan knyts ihop som det är tänkt. Två viktiga principer aktiveras.

Paulus skrev (2 Kor.12:7‒10) om sin tagg i köttet. Han förklarade inte vad det var, men vi förstår att det var något som gång på gång fick honom att känna sig svag och beroende av Gud och sina syskon i tron. Därför accepterade han taggen som en påminnelse om att det är Guds kraft och hjälp som gäller, inte hans egna begränsade resurser.

Även våra ”taggar” kan bli en landningsbana där Gud får chansen att landa med sin hjälp, när vi ger erkänner att vi inte klarar det själva.

Jag vill kunna stämma in med Paulus att när jag är svag är jag stark. Inte bara sjunga vackert om det, utan verkligen, verkligen fatta storheten i det. Hjälp mig, påminn mig, låt mig se i varje stund hur jag kan tillämpa det.