Vandring
Ords. 3:13–26
Då ska du vandra trygg på din väg, din fot ska inte slinta. Ords. 3:23
En vandring bjuder ofta på varierande etapper – både väntade och oväntade, beroende på hur bra man läser kartan. Maken är sällan överraskad över alla höjder – som gammal orienterare är förstås höjdkurvor mer i fokus mer än längden på sträckan.
Vi mötte en danska under första etappen. Hon lovordade naturreservatet som hon precis passerat och vi hade framför oss. Jag valde att inte berätta om kalhygget med många höjdkurvor som vi hade bakom oss. Eller att leden gick både på och längs en väg en längre bit. Snart skulle hon märka det själv.
Är det egentligen bättre att veta vad som väntar? Det kan definitivt ta förväntan och glädje ifrån oss. Samtidigt kan den hjälpa oss att förbereda oss mentalt – eller att be om hjälp. Det finns nog inget enkelt svar, men det var en återkommande fundering under de tre dagarna vi vandrade. Den klokaste slutsatsen? Att ta det steg för steg, och be om vägledning. Som till den vackra platsen vid egen sjö vi övernattade vid första kvällen istället för att gå en bit till. Kanske sommarens finaste minne?
Livet är verkligen en vandring. Gud har både karta och kompass och vill guida oss steg för steg. Han har packat reservkraft packad och förberett fina platser att vila på längs vägen.
Gud, tack för att jag får följa dig på livets vandring. Du vet hur många höjdkurvor jag orkar och när jag behöver pausa. Du vet vilka tuffa passager som väntar. Men jag behöver inte veta det nu.